1:a advent

Idag har varit en riktigt mysig inne dag med goda vänner och familj runt köksbordet. Förra veckan var mer intensiv för mig och Lasse då vi var på SMHI i Norrköping på observatörsmöte. Det är alltid lika kul och inspirerande att träffa alla kollegor runt om i landet, från Theres uppe i Katterjåkk ner till Lennart i Falsterbo, och inte att förglömma Kerstin, Mogge, Göran, Greger, Leif och Sverker på SMHI.

I går hade vi en speciell dag här i Årrenjarka då en ny medlem i släkten döptes i Kvikkjokks kyrka, lille Hugo Mannberg. Det blev en väldigt mysig och trevlig tillställning.

Länktips!

Nu är Årrenjarka den kallaste platsen i landet enligt SMHI. Vi har just nu under -35c. Här finns en länk till SMHI's fjällväderobservationer! (Ni måste förstå att det blir lite extra spännande med min- och maxtemperaturer när man jobbar som väderobservatör. Nån gång vill man slå något slags väderrekord och i bästa fall få sina femton sekunders berömmelse i tv-vädret. Nikkaluokta mätte ju -36,5 förra natten och det var kallaste novembertemperaturen i Sverige på över 20 år. Det omnämndes i morse i Go'morron Sverige, minsann.)

Gun och Lasse är just nu på kurs på SMHI i Norrköping. Vi väderobservatörer som ännu finns kvar utbildas regelbundet och det är riktigt intressanta kurser som SMHI ordnar. Dessutom är det himla kul att få träffa de andra väderobservatörerna från alla dessa vitt skiljda och speciella platser i Sverige. Många har jobbat väldigt länge med väderobservationer. Känns kul att tänka på dem alla när man går ut klockan 6.45 på morgonen och spanar efter moln på himmelen, att nu står de också och gör samma sak!

Kylslaget

Just nu är Årrenjarka den näst kallaste platsen i landet enligt SMHI's 16.00 observationer. Det är bara Nikkaluokta som har några decimaler kallare. Temperaturen kryper ner mot -35c. Det är verkligen ovanligt kallt för november månad!

Idag, strax efter solnedgången. Inte ett moln på himmeln!

Vi är fria...

I går gick Leif över Saggat och provade isen, den var 10 cm. Nu äntligen kan vi ta oss över och vi slipper morgondimmorna...Men obs, obs!! Saggat är fortfarande öppen från Köpenhamn till Kristofferbäcken och det har ju faktiskt hänt för inte allt för många år sedan att en väldig storm rev upp nästan hela Saggat.

Staika med sin mäktiga siluett, med dimbankar av det öppna vattnet.

Jag och Magdalena tog en härlig promenad  över isen i morse. Vi mötte Leif som kört med skotern till Änamussjön.

Vuoka

Här går Magdalena över Saggat mot ett av Sveriges tystaste områden, naturreservatet Pärlälvens fjällurskog...

Kall dag igen...

Kall dag igen, -22c, och vi har som vanligt en dimmig morgon... Det tar en väldans tid innan Saggat fryser till helt.

I veckan har Lasse hjälp av Stefan med att fixa lite elinstallationer, det blir  motorvärmare vid en del stugor och servicehusen får automatsik tändning och släckning av belysning. Själv sitter jag många timmar på kontoret denna tid på året, offerter ska fixas och det blir många trevliga telefonsamtal och mejlförfrågningar. Idag blir det även en del förberedelser inför nästa veckas konferens.

Just nu

Klockan är 09.29 och solen går upp över Årrenjarka. Termometern visar -22c.

Isläggning

I natt  har Saggat frysit "östremilen", det vill säga från Årrenjarka till Njavve.

Nu får vi hoppas att det blir flera riktigt kalla dagar utan snö så att vi får en stark och bra is. Det brukar ta ytterligare flera dagar innan hela sjön lagt ända upp till Kvikkjokk, det är ju en stor och på vissa ställen 130 meter djup sjö...

Vi brukar staka väg över sjön när isen mäter 10 cm.

Stratusmolnen lättar över byn. Så länge som Saggat är öppen så här på senhösten så har vi ofta dimma på mornarna.

Saggat var forna tiders färdväg. Vintertid var det en buskad hästväg längs hela sjön från Kvikkjokk till Njavve. Min pappa Bengt berättar: "För att köra med häst fodrades 5 tums is, 12 cm. Pappa hade en liten, fin och snabb häst som hette Freja, med den kunde han köra på 3 tums is".

Min farfars far, Nils-Petter, hade  hand om postförningen mellan Kvikkjokk och Granudden. En sträcka på 14 mil t.o.r. en gång i veckan. Man körde med häst vintertid och rodde sommartid.

Han efterträddes av sin son Adolf 1905. Från och med 1902 började ångbåtarna trafikera sjöarna, då hade man postförningen från Mikaeli på hösten till mitten på juni.

I början av 1930-talet kom båtmotorerna och det blev mycket lättare att färdas på öppet vatten. Vår och höst när isarna inte bar var den sämsta tiden. Då fick man skidra eller gå och bära all post. Saggat var besvärlig eftersom isen ibland inte var bärkraftig, förän vid jultid. Äldsta poststigen gick upp efter Årrejåkk och vidare upp i Stournjåski över Kassavare och via Snjerak ned mot Kvikkjokk. Man kunde även gå eller åka skidor över Miesik, från Köpenhamn uppför berget och mot Snjerak.

Från ett avtal mellan Postverket och Adolf Mannber den 29:e april 1921 kan vi läsa att man skulle: tillhandahålla vintertid en stark och tjänlig häst, med lämpligt åkdon, när sådant påkallas. Samt en nykter och pålitlig mansperson, vilkens ålder likadeles ej må understiga 18 år. Men under den s.k förfallstiden antingen själv eller genom annan fullväxt, nykter och pålitlig mansperson, vilkens ålder ej likadels ej må understiga 18 år fortskaffa posten å i fråga varande sträcka. Den post, som under sistnämnda tid på en gång kall befodras, må i vikt ej överstiga 34 kilogram"

Som ersättning för varje enkel resa fick man 19 kronor och femtio öre. Man kan förstå att de fick vara med om många strapatser på dessa resor...

Från 1930 så fortskaffade man posten från Kvikkjokk- Tjåmotis två gånger i veckan t.o.r. Posten fraktades i en speciell väska och all värdepost var i en förseglad säck med sigill, man hade även en revolver, men det hände aldrig något rån...Under vägbygget var det stora summor pengar som man fick transportera när lönerna skulle betalas ut åt ett par hundra vägarbetare.

Farfar hade postförningen fram till 1934, i 29 år. Han efterträddes då av sin bror Hugo Mannberg som i sin tur förde posten fram till någon gång i början på 1950-talet, då var det bröderna Harry och Östen Arvidsson, Kvikkjokk som turades om att köra, de hade då skaffat en bil. När vägen var färdig 1958 så började postbussen att gå.

Årrenjarka

Här ligger den, vår vackra lilla by, skyddad av Årrevare och Kassavare i fonden. Årrenjarka utsynades 1811 av klockaren i Kvikkjokk, Daniel Mannberg. Daniel kom inflyttad från Manjaur i västerbotten till Kvikkjokk och gifte sig där med Magdalena Danielsdotter 1799. Enligt sägen skulle Daniel vara av vallonsläkt men det har inte gått att spåra då kyrkböckerna i Manjaur brann inne. Magdalena däremot härstammar från de första nybyggarna i Kvikkjokk. Daniel och Magdalena fick 8 barn, en av sönerna, Erik Jonas född 1809, fick överta det utsynade hemmanet i Årrenjarka.

Troligen bodde Erik Jonas här i Årrenjarka själv de första åren. 1844 gifter han sig med Ulrika Johanna Johansdotter från Randijaure. De får 5 barn, Jacob- Daniel, Magdalena Johanna, Nils-Petter samt Ingeborg och Erik Jonas men dessa två sistnämnda barn dör 1865. Det blir Jacob-Daniel och Nils-Petter som övertar hemmanet som delas omkr. 1890. Deras syster Johanna gifter sig i Jokkmokk med "plåtslagare Karlsson".

En åldrad Nils-Petter på bilden.

Jacob-Daniel kommer aldrig att gifta sig men brodern Nils-Petter gifter sig den 22:a april 1883 med Anna Berglund från Lövnäs, Arjeplog. 1884 föds deras första barn, Adolf(min farfar) sedan Hilma, Ingeborg  och Hugo.

Man lever på sitt lilla jordbruk samt jakt och fiske men Nils-Petter har även fått jobb som postförare mellan Kvikkjokk- Granudden, en sträcka på 14 mil t.o.r en gång i veckan.  Jag kommer att berätta mer om detta vid senare tillfälle.

Min farfar Adolf gifter sig, 1922 annandagjul i Zetterbloms i Njavve, med Hulda  Bogata Larsson Skott från Lill Varjisträsk. Därefter föds Bertil, Bengt och Vahlborg.

Adolf, Bertil, Bengt, Hulda och Vahlborg.

Vahlborg och Hulda.

Service

Det gäller att se över maskiner och annan utrusting innan kommande vintersäsong. I år var det traktorns tur att få en helrenovering av motorn. Leif o Lasse förbedde inför "Traktordoktorns" Patrik Degermans ankomst

Patrik och hans son mekade, fixade och fick traktorn i toppskick!

Fiskelycka

I dag vaknade vi till en mulen, dimmig dag med -7 grader. Snödjupet ligger nu på 20 cm. Men en mulen dag i november kan också vara en vacker dag...

Det blev fiskefärd med Anne till grannbyn Njavve. Fångsten blev god och nu puttrar fiskpannan på spisen.

Det flyger en gummibåt över Årrenjarka

Byns utan tvekan mest orginella farkost har fått en och annan människa att häpnas de senaste åren! Följ med på en flygtur i den här filmen!

Novemberljus

Att bo vid en stor sjö som Saggat bjuder på många vackra vyer. Ljuset en novembermorgon kan vara magiskt.

Väderobservationer

Sedan 1997 skickar vi in manuella väderobservationer till SMHI. Tjänsten är en viktig sidoinkomst för oss under lågsäsongen. Förut var det observation var tredje timma dygnet runt, då vi uppmätte och bedömde temperatur, lufttryck, daggpunkt, nederbörd, moln, väder, sikt, med mera, men nu är det bara tre "obsar" per dag, 07.00, 13.00 och 19.00. För ett par år sedan uppförde nämligen SMHI en automatstation i Årrenjarka, och nu skickar den in uppgifter dygnet runt. Vi behöver därför inte längre mäta ex. lufttryck och vind, det gör automatstationen.

Det har skett en omfattande automatisering av väderstationerna i Sverige och idag är vi inte så många manuella stationer kvar! Dock finns det saker som en automatisk station inte kan rapportera, som molntyper, markytans tillstånd, snödjup och väderfenomen, det är därför det är intressant för SMHI att behålla vissa manuella stationer. Det är vi tacksamma för!

Här är en länk till observationerna från fjällstationerna, däribland vår station Kvikkjokk-Årrenjarka.

Typisk "vinterhimmel" med stratocumulus och altostratus.

Riktigt uppbubblande cumulus, typiska sommarmoln.

Pärlemormoln, en sällsynt syn. Bild från januari 2007.

Alla bilder tagna av Gun Mannberg.