Upp på fjället

Igår var det en fin solig dag, vi passade på att göra en liten utflykt upp på Njannja och ner hem via Läipa och Kuossaure. En fin liten runda som bara tar någon timme att köra, med fotopauser och allt!

 Gun spanar ner över Läipa.

Det syns att det har varit lite skotertrafik här den senaste helgen.

Sjön Läipa, ungefär en mil norr om Årrenjarka.

Vacker glittrande rimfrost i björkarna vid Läipa.

Leif jobbar på med skoterlederna, här dras den stora sladden upp mot Njannja.

Säsongsstarten närmar sig...

Så lättade det upp och slutade snöa, jag tog en skidtur på Saggat, äntligen! 

Lasse mätte istjockleken på leden vi har rakt över mot Änamusviken och idag var det 25 cm kärnis. Snödjupet här i byn är just nu 87 cm. Nu kör Leif med pistmaskinen och Lasse med sladden på väg upp mot Kuossaure efter leden norrut. 

På kontoret så är det bokningar, offerter, bekräftelser, inreding ska beställas till stugorna... Och under veckorna är det full fart på bygget för att hinna få klart de nya stugorna till vårvintersäsongen.

Men så har vi också hunnit mysa med vårt lilla barnbarn Signe som är en riktig solstråle !

Polarnatt

Nu går inte solen upp över horisonten längre här i Årrenjarka. Från den 4:e december och fram till den 10:e januari har vi polarnatt. En vacker och speciell tid av året.

Efter ett par nätter med riktig kyla håller nu Saggat äntligen på att frysa.

Saggat är en djup och avlång sjö som det fort blåser upp stora vågor på. Därför krävs det att det både är vindstilla och riktigt kallt flera dagar på raken för att isen ska lägga sig. Västerut mot Kvikkjokk är det fortfarande öppen sjö. Bilden är tagen igår.

Summering av årets vintersäsong

Svisch så var vintersäsongen över... Det böjade med sträng kyla i februari och slutade med en värmebölja efter påsk då snön förvann på några dagar... men det  har varit en bra säsong med många trevliga gäster, gamla som nya, svenskar, norskar, finnländare, tyskar, italienare. I år hade vi också en del ny personal som vi hann visa vår fjällvärld, här på en tur innan stora rushen satte igång...

Johanna och Michaela.

                        Kristoffer och Lasse.

Vi är superglada att vi fick ha Kristoffer som kock under vårsäsongen!

Vi har kunnat erbjuda fantastiska smakupplevelser, som lågtempererad röding med citroncreme-fraiche, mandelpotatispuré och löjrom...

Reninnanlår med västerbottenpotatisterrine, karl-johansvamp, Madeirasky och smålök...

Oxfilét med murklor....

Ja, i regel får fjällräddningen några uppdrag under varje säsong. Här är Bobbo, Leif och Lasse tillbaka efter ett lyckat uppdrag i Rapadalen.

Vinterkyla och vårförberedelser

Nu börjar vi tycka att vi fått nog av denna kyla. Temperaturen har varit runt minus 30 grader varje morgon i en veckas tid... Dagarna går åt till att elda, vi eldar upp 3,5 kubikmeter ved i veckan när det är så här kallt.

Som vi berättat tidigare så är vi ju också väderobservatörer åt Smhi sedan 1997. De första tio åren sände vi in vår observation var tredje timme dygnet runt, men nu skickar vi bara in tre observationer per dygn, övrig tid får de in uppgifter från automatstationen som finns här i byn sedan två år.

Nu har jag just fått lite intressant statistik för 2010 där kan vi läsa att årsmedeltemperaturen här i Årrenjarka var -2,1 grader (Naimakka, som vi hört haft köldrekorden senaste dagarna har en årsmedeltemp på -3,3 grader!). Vi hade 224 frostdagar under 2010! Årsnederbörden var 516 mm och vi hade 169 nederbördsdagar.

Den här lugna tiden på året är det mycket som ska fixas i ordning på anläggningen.

Vi har haft en del problem med hög ljudnivå i restaurangen när vi har många glada högljudda gäster. Lasse håller här på att klistra filtmatta under borden, som vi hoppas ska dämpa en del i alla fall.

Vi har också bytt ut en del soffor och fotöljer i några stugor.

Ja så är det mycket som ska planeras i köket inför säsongsstart. En bok som inspirerat mig i vinter som jag varmt kan rekomendera är Mathias Dahlgrens Det naturliga köket. Just nu läser jag även  Den Hemlige kocken Av Mats-Erik Nilsson och då blir man ju verkligen mörkrädd och bedrövad av hur livsmedelsindustrin beter sig. Det ger oss verkligen bekräftelse på att vi är på rätt väg i vår matfilosofi, vi  vill servera så god mat som möjligt, lagad från grunden med våra fina lokala råvaror utan konsistensgivare, emulgeringsmedel, aromämnen, färgämnen och ytbehandlingsmedel m m .....

Här är vår "hemliga" kryddblandning som vi kryddar allt vårt kött med som  vi steker och grillar. Kommande vårvintersäsong  kommer kocken Kristoffer Åström att finnas med mig i köket och det känns jättespännande!

Pärlemormoln

Just i solnedgången idag så kom ett enormt pärlemormoln glidande över byn. En otroligt mäktig syn! Pärlemormoln är väldigt höga moln som lyser i regnbågens alla färger. Det här är en väldigt ovanlig molntyp som bara förekommer här uppe i norr, och väldigt sällan. De uppstår endast under vintern, strax efter solnedgången, när det blåser hårda vindar. Läs mer om vad SMHI berättar om pärlemormoln.

Det blåser just nu väldigt hårt och vi har en blida med +4c...

3:e december, en speciell dag

Den här dagen för 55 år sedan, 3:e dec 1955 så kom elströmmen till byn. Det var även en speciell dag i vår familj för samma dag gifte sig min mor och far, Astrid och Bengt i Norrfjärdens kyrka! Tänk, kunde de ha fått en bättre bröllopspresent än elström...

I förrgår fick vi en påminnelse om just vilken betydelse elen har i vårt samhälle, vi var strömlösa i 16 timmar! Vi kan ju vara glada att det den här veckan har varit några få minusgrader och inte över -30 grader i flera dagar som förra veckan...

Jag passade på och gjorde en skidtur över Saggat till Änamussjön och tillbaka via Snåltji. Vädert var ju fantastiskt, den bleka decembersolen lyste rosa på fjälltopparna och Leif hade kört upp spåret, han har också nu kört upp till Peuraure.

1:a advent

Idag har varit en riktigt mysig inne dag med goda vänner och familj runt köksbordet. Förra veckan var mer intensiv för mig och Lasse då vi var på SMHI i Norrköping på observatörsmöte. Det är alltid lika kul och inspirerande att träffa alla kollegor runt om i landet, från Theres uppe i Katterjåkk ner till Lennart i Falsterbo, och inte att förglömma Kerstin, Mogge, Göran, Greger, Leif och Sverker på SMHI.

I går hade vi en speciell dag här i Årrenjarka då en ny medlem i släkten döptes i Kvikkjokks kyrka, lille Hugo Mannberg. Det blev en väldigt mysig och trevlig tillställning.

Kylslaget

Just nu är Årrenjarka den näst kallaste platsen i landet enligt SMHI's 16.00 observationer. Det är bara Nikkaluokta som har några decimaler kallare. Temperaturen kryper ner mot -35c. Det är verkligen ovanligt kallt för november månad!

Idag, strax efter solnedgången. Inte ett moln på himmeln!

Vi är fria...

I går gick Leif över Saggat och provade isen, den var 10 cm. Nu äntligen kan vi ta oss över och vi slipper morgondimmorna...Men obs, obs!! Saggat är fortfarande öppen från Köpenhamn till Kristofferbäcken och det har ju faktiskt hänt för inte allt för många år sedan att en väldig storm rev upp nästan hela Saggat.

Staika med sin mäktiga siluett, med dimbankar av det öppna vattnet.

Jag och Magdalena tog en härlig promenad  över isen i morse. Vi mötte Leif som kört med skotern till Änamussjön.

Vuoka

Här går Magdalena över Saggat mot ett av Sveriges tystaste områden, naturreservatet Pärlälvens fjällurskog...

Kall dag igen...

Kall dag igen, -22c, och vi har som vanligt en dimmig morgon... Det tar en väldans tid innan Saggat fryser till helt.

I veckan har Lasse hjälp av Stefan med att fixa lite elinstallationer, det blir  motorvärmare vid en del stugor och servicehusen får automatsik tändning och släckning av belysning. Själv sitter jag många timmar på kontoret denna tid på året, offerter ska fixas och det blir många trevliga telefonsamtal och mejlförfrågningar. Idag blir det även en del förberedelser inför nästa veckas konferens.

Just nu

Klockan är 09.29 och solen går upp över Årrenjarka. Termometern visar -22c.

Isläggning

I natt  har Saggat frysit "östremilen", det vill säga från Årrenjarka till Njavve.

Nu får vi hoppas att det blir flera riktigt kalla dagar utan snö så att vi får en stark och bra is. Det brukar ta ytterligare flera dagar innan hela sjön lagt ända upp till Kvikkjokk, det är ju en stor och på vissa ställen 130 meter djup sjö...

Vi brukar staka väg över sjön när isen mäter 10 cm.

Stratusmolnen lättar över byn. Så länge som Saggat är öppen så här på senhösten så har vi ofta dimma på mornarna.

Saggat var forna tiders färdväg. Vintertid var det en buskad hästväg längs hela sjön från Kvikkjokk till Njavve. Min pappa Bengt berättar: "För att köra med häst fodrades 5 tums is, 12 cm. Pappa hade en liten, fin och snabb häst som hette Freja, med den kunde han köra på 3 tums is".

Min farfars far, Nils-Petter, hade  hand om postförningen mellan Kvikkjokk och Granudden. En sträcka på 14 mil t.o.r. en gång i veckan. Man körde med häst vintertid och rodde sommartid.

Han efterträddes av sin son Adolf 1905. Från och med 1902 började ångbåtarna trafikera sjöarna, då hade man postförningen från Mikaeli på hösten till mitten på juni.

I början av 1930-talet kom båtmotorerna och det blev mycket lättare att färdas på öppet vatten. Vår och höst när isarna inte bar var den sämsta tiden. Då fick man skidra eller gå och bära all post. Saggat var besvärlig eftersom isen ibland inte var bärkraftig, förän vid jultid. Äldsta poststigen gick upp efter Årrejåkk och vidare upp i Stournjåski över Kassavare och via Snjerak ned mot Kvikkjokk. Man kunde även gå eller åka skidor över Miesik, från Köpenhamn uppför berget och mot Snjerak.

Från ett avtal mellan Postverket och Adolf Mannber den 29:e april 1921 kan vi läsa att man skulle: tillhandahålla vintertid en stark och tjänlig häst, med lämpligt åkdon, när sådant påkallas. Samt en nykter och pålitlig mansperson, vilkens ålder likadeles ej må understiga 18 år. Men under den s.k förfallstiden antingen själv eller genom annan fullväxt, nykter och pålitlig mansperson, vilkens ålder ej likadels ej må understiga 18 år fortskaffa posten å i fråga varande sträcka. Den post, som under sistnämnda tid på en gång kall befodras, må i vikt ej överstiga 34 kilogram"

Som ersättning för varje enkel resa fick man 19 kronor och femtio öre. Man kan förstå att de fick vara med om många strapatser på dessa resor...

Från 1930 så fortskaffade man posten från Kvikkjokk- Tjåmotis två gånger i veckan t.o.r. Posten fraktades i en speciell väska och all värdepost var i en förseglad säck med sigill, man hade även en revolver, men det hände aldrig något rån...Under vägbygget var det stora summor pengar som man fick transportera när lönerna skulle betalas ut åt ett par hundra vägarbetare.

Farfar hade postförningen fram till 1934, i 29 år. Han efterträddes då av sin bror Hugo Mannberg som i sin tur förde posten fram till någon gång i början på 1950-talet, då var det bröderna Harry och Östen Arvidsson, Kvikkjokk som turades om att köra, de hade då skaffat en bil. När vägen var färdig 1958 så började postbussen att gå.